tintinspang

Den värsta underbaraste film jag sett, den som inte blir rörd av den är nog så gott som kännslokall!

Den filmen va min drömm!
Den speglar kärleken ja hade till en kille, den kärlek ja mindes så väl.
Sommar flörten när ja va i stugan, utan ett ord blev vi kära i varandra, han rista in mitt namn i trappan på hans sommar jobb. De va kärlek vid försa ögonkastet. hur ja pendla mellan två län 50 mil 12 timmars resa som mest, ja de va min första kärlek och min dröm va den filmen, att än gång mötas igen och falla som då. Men film är inte verklighet men ja kommer alltid minnas den kännslan att va kär, att va älskad och att få älska nån. Men tider går och tider kommer.

Att tänka tillbaka på de underbara gör ont när man själv i nuet är ensam, ja börjar få vänner och allt fler kompisar, men kärlek av de slag finns inte de e bara atraktion och spel nått ja inte förstår mig på än, och så länge ja inte förstår kommer ja sabba alla channser att hålla en kille kvar vid min sida. ALLA killar ja träffat i stockholm har gjort lika dant finns inget undantag bara att de hålt lite längre eller lite kortare, men alla har vart hmm hittar inge ord inte besatta men nått åt de hållet men när allt verkar klicka blir de komentaren de är inte dig de e fel på utan mig, eller de är komentaren om man läser mellan raderna, ja får mer höra ja har inte tid, ja vill inte ha med kännslor att göra, ja kan inte få känslor, ja med mera med mera men ja hör av  alla att ja är flickvänns potensial men ord är bara ord. En vacker da önskar ja att ja kunde få de svart på vitt varför allt slutar lika, för ja vet ju att nått har de med mig att göra också. Men Killar här i stockholm är som tjejer i Borlänge/Rättvik, Ja gör inget synligt fel men ändå vill ingen av de va med mig förutom när de passar den andra parten vare sig de gäller tjejer eller killar.

Ja Dagboken får en verkligen att tänka på djupet!
Och djupet är intresant borde hos mig själv och hos andra.

Filmen är ett måsta iallafall men tycker ni att de e pinsamt att gråta inför andra ska du se den själv vare sig du e kille eller tjej. Men de är bara ett tipps. Ja måste köpa den iallafall de e en sak som är säker.

Justia mina sista utekvällar får ja ta en annan da, dagboken kom in och störde lite.
Men de va den värd:D

Nått ja borde lära mig om ja ska blogga är att skriva snabbare, För precis när ja skrivit klart om gårdagens sjukt underbara kväll bestämmer sig internet att den vill starta om, och nu e tiden inne att göra dig i ordning för kvällens äventyr, så de blir dubbel skrivning efter jobber i morgon.

Jag är facktist stolt har lagat de själv:)
Jag är inte så duktig på att laga med de handlar inte om att ja e talanglös utan mer att ja inte tycker de ja gör själv blir gott så ja lagar aldrig mat, och för de andra är ja aldrig hungrig, men den1 sep är de slut på allt de gammla och in med de nya:D



 Inte de hälsosamaste men de smaka bra för ovanlighetens skull:)

Som börja på Friday´s




och slutade på Cafet

Jag börjar få panik, måste jobba i morgon och mår ännu sämmre idag.
Eller huvet är klarare men kroppen är sämre, men de är som vanligt när ja e sjuk ja byter symtom för varje dag:
Dag 1. va ja rädd att ja skulle få bihåleinflanation, för de sjorde så sjukt ont när ja andades borde med näsan och munnen.
Dag 2. Gjorde de också ont när ja andades men nu va de mer slemigt som förkylning, pluss att ja nös hela dan och börja hosta, och va helt seg i borde huvet och kroppen. och tendens till feber för ja kallsvettades på kvällen.
Dag 3 (idag). Jag har ioförsig nyss vaknat eller när nån timme sen, men ja e piggare i huvet, men näsan rinner och hostan är värre. De låter som ja mår bättre men de kan ja inte riktigt säga själv, allt är inte som de låter;)

Snart kommer Maria hit, ja vet inte hur ja hitta så underbara tjejer. Igår Pokis och idag maria.

Men dom två tjejerna är så sjukt underbara, roliga, snälla, smarta, vackra, ja säg nått dom inte är!
Tjejer brukar ja om inte hata mig ogilla mig och göra livet surt för mig, men dom har tagit mig undersina vingar och lär mig allt ja inte vet om stockholm. Men de va Maria ja träffa först de va den 7 eller 8 juni när Amet fira sin födelsedag i rålis parken tror ja de va, ja va iallafall sen nej kom snappt in tack vare Ametsdrink typ 50sprit 50 nått annat, minns att ja börja prata Borlänge med ett par tjejer sen skidor och snowboard med nåra andra tills de va dags att dra vidare, ja tror vi va på huset men är en inte säker, de va på väg dit ja börja prata med Maria och Johanna så gilliga tjejer tänkte ja då fick reda på att johanna va tjejern amet hade på ge, och dom passaverkligen tillsammans lika vackra borda två och lika snälla och söta:D Ja minns tyvärr inte just nu hur ja träffa Maria andra gången men har haft sjukt kul med henna alla gånger ja träffat henne, och minns också första gången vi stötte på pokis de va på ice när ja och Maria inte kom på va vi skulle göra men när vi kom till östermalmstorg kom Maria på att vi kunde komma in på ice gratis så vi drog dit, ja va verkligen inte fest klädd men de va pokis och hennes kompis. Minns henne verkligen för hennes udda men otroligt vackra utseende, för både Pokis och Maria är sjukt vackra ja vet inte hur många gånger ja nämnt de nu men de e så deras utseende matchar verkligen deras personlighet, De ja önskar min också ska göra en vacker dag e bara så fachinerad över de.

Men dom har räddat min sommar! Tusen tack tjejer!

Ta er tid att läsa.

De flesta har säkert sett/hört allt om John Hron, men det är värt att läsa en gång till. Detta hände där jag bodde innan, men jag vet inte mycket mer än att de som gjorde detta flyttade rätt så omgående efter det som hänt och sen såg man inte dem mer.

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.


Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.


Kopiera och sätt in på din blogg, visa att du bryr dig.
Stoppa våldet!!

Ja undrar va man börjar skriva om, va man inleder med.
Ja kan ju inte börja med att skriva att ja konfrontera mitt ex som ja trodde ja va vänn med, men tydligen inte för är man vänner skriver man iallafall att man besöker ens stad, liten fotnot han bor i jämtland och ja stockholm så ett sms borde man räkna med.
Ja kan ju inte heller börja med att ja är dyslextiker och kommer skriva mer än hälften av min blogg fel:P
Eller att ja har blivit rekord förkyld på mindre än två dar, och känner fortfarande för varje sekund att ja blir sjukare och sjukare, men måste börja jobba igen på torsdag.

Hmm så va ska ja då börja med lite om mig själv kanske att ja Heter Tintin Spång kommer från Borlänge som ligger i Dalarna men de vet ni säkert om, om ni va med på geografilektionerna i 6:an eller när de va man lärde sig Sverige:P
Men flytta till stockholm för ca ett år sen, så ja är fortfarande lärling i hur man lever livet här och att lära mig alla oskrivna regler man borde veta om som att Killar vill ha de dom inte kan få, och killar har lärt mig att vi tjejer e vist lika dana.

Jag säger än att ja e inte som alla andra och de får ja alltid höra men ingen på denna planet är den andra lik, alla e mer eller mindre.

Ja va ska man mer inleda med eller avsluta de första inlägget, ja e dålig på avslut måste lära mig de med tydligen:P

Men de får bli att gammalt hedeligt

Hej då alla och ha en bra kväll.

Usch va fel de lät men aja Hej då än så länge